VÅRA FLITIGA BIN SAMLAR NEKTAR I Nationalstadsparken.
Honungsbin och vilda bin har en nyckelroll
för den
biologiska mångfalden.
humlor, fjärilar och andra pollinatörer.
Om du hör nå't i luften som surrar så är det bina som hurrar!
Parkhonung - en ren naturprodukt
Biodling
Biodling är hållbar utveckling när den är som bäst: en sund och livsviktig berikning av vår natur. När bin samlar nektar från blommorna pollinerar de samtidigt sitt besöksmål och säkrar en lyckad frö-, bär- och fruktskörd.
Många växters förökning är beroende av insektspollinering, och människor och djur får nytta av produktionen av bär och frukter. Med effektiv pollinering får vi betydligt större skördar från trädgårdar, åkrar och skogar.
Blommor och Bin
Våra flitiga bin samlar nektar i Nationalstadsparken. Kuporna står vid Brunnsvikens strand och Ulriksdals-parken: en biotop med stor och varierad art- och blomsterrikedom.
Den goda smaken kommer från mångfalden av växter från parken och koloniträdgårdarna i området. Binas effektiva flygradie är 2–3 km från kuporna.
Parkhonungsfilosofi
- Vi vill bidra till att behålla artrikedomen i Nationalstadsparken – och som bieffekt producera en nyttig honung.
- Våra bin behandlas vid behov med ekologiska metoder mot sjukdomar och skadedjur.
- Vi använder inga kemiska bekämpningsmedel.
- Bidrottningen vingklipps inte.
- Parkhonungen värmebehandlas inte, vare sig den färska eller den kristalliserade, för att bevara så mycket som möjligt av näringsämnen och enzymer. Den som sötar sitt te med honung bör vänta till det är dricksvarmt innan honungen rörs ned.
Ulriksdalsområdet norr om Ulriksdalsparken
Området präglas av stora öppna gräsytor och skogsdungar, samt Ulriksdals handelsträdgård med odlingsytor, växthus och en mångfald av växter.
Ulriksdalsparken
Ulriksdalsparken utgör en av Nationalstadsparkens förnämsta kultur-miljöer. Slottet med Confidencen och en mängd fler byggnader hör till de kulturhistoriskt mest intressanta miljöerna, omgivna dels av en barock-park närmast slottet, dels av mer engelskt inspirerade parkområden.
Till slottsmiljön hör också de villor som omger slottsparken, om-slutna med ädla lövträd och trädgårdsanläggningar.
Miljön i Igelbäcken och dess näromgivning hör till de biologiskt viktigaste bäckmiljöerna.
Skomsområdet söder och väster om Ulriksdalsparken (Ulriksdalsskogen)
Skogen avgränsar slottsparksområdet med huvudsakligen barrskogsklädda nordvända sluttningar med granar och högre upp tallar av imponerande ålder och dimensioner.
Naturen är mycket omväxlande, med bokskogspartier, björkskog, hällmarkstallskog och ädellövskog med hassel. På sina håll är det närmast naturskog, särskilt i området som är naturreservat.
Skogen har mycket stora värden som hemvist för fauna och flora.
Bergshamra
Stadsdelen Bergshamra rymmer även mycket natur, insprängd i bebyggelsen. De äldre villaområdena i gamla Bergshamra by hyser en frodig grönska, liksom koloniområdena utmed Tivolivägen och Ålkistan.
Attraktiva omgivningar är skogspartierna mot Ulriksdal, Edsvikens strand och Tivoliområdet; som är mycket värdefullt för hotade arter.
– Mia och Åke
Flytande eller fast honung
Honungens många nyanser
Honungen får olika smak och karaktär beroende på vilken sorts blomma bina hämtar nektarn ifrån. Egenskaperna varierar även beroende på geografiskt ursprung och väderlek.
Om binas nektarinsamling med minst femtio procent kommer från en enda blomsort så kallas den för sorthonung. Raps-, hallon-, klöver-, lind-, ljung-, rallarros och maskroshonung är några svenska sorter.
Binas betydelse
Honungsbin och vilda bin har en nyckelroll för den biologiska mångfalden. Den ökade frukt och frösättning som följer av binas pollineringsarbete förbättrar villkoren för både fåglar, däggdjur och andra insekter. Flitiga bin och humlor förbättrar skörden av frukt och bär. En bra pollinering vid äppelblomning kan till exempel öka skörden med upp till 70 procent. Även om binas verksamhet oftast förknippas med honung, så är det pollineringen som har den största betydelsen för människan. Låt gräsmattan bli en blommande äng.
DROTTNINGEN är den enda honindivid som är fullständigt könsutvecklad i bisamhället. En bra drottning sägs kunna lägga upp till 2000 ägg per dygn. Med hjälp av doftämnen styr drottningen livet i samhället, och när arbetsbina putsar, matar och vårdar henne förs doftämnen över till bina och sprids vidare i samhället. Drottningen parar sig endast en gång i livet. Normalt byts hon ut efter 2–3 år då bina vill ersätta henne med en ny, produktivare, drottning. Hennes sviktande äggläggningsförmåga upplevs som en fara för samhällets fortlevnad.
Drottningen kan para sig med cirka 30 drönare och då upptas hannarnas sädesvätska i en särskild blåsformig avdelning av honans könsorgan (latin receptaculum seminis). Denna sädesbehållare står i förbindelse med äggledaren på ett sådant sätt att drottningen vid äggläggningen kan kontrollera om ägget befruktas eller inte och ur obefruktade ägg utvecklas drönare.
Parningen äger alltid rum uppe i luften på uppvindar. Man vet att hannarna från flera bigårdar inom ett bestämt område flyger ut för att möta en drottning. På långt håll kan drottningen lukta sig till de dofter som hannarna avger för att locka henne till sig, och hannarna kan – så snart drottningen är ett 50 tal meter från mötesplatsen – lukta sig till de doftämnen hon avsöndrar för att underrätta dem om sin ankomst.
ARBETSBINA är också honor, men pga. av en mindre näringsrik föda under uppväxten är deras könsorgan inte fullt utvecklade. Nyfödda ungbin saknar flygförmåga och först efter ca 3 veckor är t.ex. giftkörteln fullt utvecklad. I huvudsak kan man dela in biets liv i två perioder:
- Inomhusarbete med t.ex. cellputsning, matning av larver, packning av pollen, vaxbygge, renhållning av kupan, mottagning och behandling av nektar, värmereglering av samhället och vakttjänst vid flustret.
- Utomhustjänst med uppgift att samla in bl.a. nektar, pollen, vatten och propolis.
Binas arbetsuppgifter är delvis beroende på åldern, men flexibiliteten är ganska stor mellan de olika uppgifterna. Detta möjliggör en anpassning till de behov, som samhället för tillfället har. På sommaren lever ett arbetsbi i 5–6 veckor. De arbetsbin, som föds på eftersommaren och hösten överlever vintern tillsammans med drottningen.
DRÖNARE är namnet på den hanliga individen i bisamhället. Drönaren saknar gadd och har inga möjligheter att försvara sig.
Hans huvuduppgift är att säkerställa ungdrottningarnas parning. De drönare som lyckas para sig med en drottning får dessvärre plikta med sitt liv. Könsorganet fastnar i drottningen och slits av från drönarens bakkropp.
Drönarna har en ofattbar förmåga att med hjälp av doftämnen spåra upp brunstiga drottningar på flera kilometers avstånd. På hösten motar arbetsbina ut alla kvarvarande drönare ur kupan.
Lite oförtjänt beskylls ibland drönarna för att inte göra någon annan nytta. Emellertid visar det sig att de deltar aktivt i både honungsbehandling och värmereglering. Genom att sprida ett speciellt doftämne bidrar drönaren också till harmonin i samhället.
Bisamhällets uppbyggnad
Ett bisamhälle kan bestå av 60 000–80 000 individer, som samverkar på ett fantastiskt sätt för hela samhällets expansion och fortlevnad. Grunden i uppbyggnaden är vaxkakorna, som är sammansatta av sexkantiga celler på ett sätt som ger största möjliga utrymme i förhållande till mängden använt material.
Cellerna byggs i olika storlekar beroende på dess användningsområde. Störst är de celler vari det skall matas upp nya drottningar – drottningceller. Drönarcellerna är också betydligt större än arbetsbicellerna.
Drottningen börjar lägga ägg i mitten av samhället, där det är varmast. Efter hand utvidgas detta cirkelformade område med flera ägg.
