Honung – Parkhonung

Parkhonung - en ren naturprodukt

Våra flitiga bin samlar nektar i Nationalstadsparken. Kuporna står vid Brunnsvikens strand och Ulriksdalsparken. Den goda smaken kommer från mångfalden av växter från parken och koloniträdgårdarna i området.

Flytande eller fast honung

Alla honungssorter är flytande när de är nyslungade – och blir fasta med tiden. I ljusa honungssorter med hög druvsockerhalt påskyndas denna naturliga process, medan mörk honung med högre andel fruktsocker kristalliserar långsammare. Genom att blanda i en finkornig s.k. ymphonung kan vi styra kristallisationen till en slät, mjuk och fast honung. Vår flytande honung kommer från midsommarens honungsskattningar.
Den fasta honungen kommer från juli-augusti-skattningarna.

Hur gör bina honung

Bina flyger till blommorna för att samla nektar, som är binas kolhydrater. Nektarn transporteras i en liten honungsblåsa de har inuti kroppen. När bina kommer hem lämnar de över nektarn till ett inomhusbi. I den processen blandas enzymer från binas saliv in i nektarn och sockerarterna spjälkas till de enkla sockerarter, fruktsocker och druvsocker, som honungen till största del består av. Bina fläktar sedan bort vattnet från nektarn för att få en koncentrerad sockerprodukt som kan lagras en lång tid utan att bli förstörd. Bina lägger honungen i vaxcellerna i bikupan och täcker den med ett vaxlock. När vattenhalten är under 20% är det en färdig honung som inte jäser.

Honungens sammansättning

Honungens lukt, smak och färg beror av de blommor som bina hämtat nektar från. Kemiskt sett innehåller honung ca 75 % sockerarter och ca 20 % vatten. Huvuddelen av sockret är de enkla sockerarterna druvsocker och fruktsocker. Svensk honung är i regel fast till konsistensen eftersom våra blommors nektar innehåller relativt mycket druvsocker. Förutom vatten och socker finns enzymer, mineralämnen, aminosyror, spårämnen, vitaminer, aromatiska ämnen, inhibiner (bakteriehämmande ämnen) m.m. i honung.

Ordet honung är skyddat och får endast användas som beteckning på produkter som ”har sitt ursprung i söta ämnen som bin har samlat i naturen”. Ingenting får tillsättas eller tas bort. Ibland kan man se smaksatta honungssorter och då måste de kallas ”honung smaksatt med t ex citron”.

Det finns över 200 olika ämnen i honung

Honung innehåller cirka 75 % sockerarter och ca 20 % vatten. Det mesta av sockret är druvsocker och fruktsocker. De sista 5 % utgörs av bland annat enzymer, mineralämnen, vitaminer, aminosyror och inhibiner (ett bakteriehämmande ämne). Forskare har hittat över 200 olika ämnen i honung.

Allergi mot bistick

Toxisk reaktion: Ibland händer det att man blir bistucken. Biets gadd med vidhängande giftblåsa sitter då kvar på stickstället och gift pumpas in under ca en minut. Denna kan då genast tas bort med en kniv eller med nageln, men klämmer man på blåsan går giftet in direkt i huden. Giftet innehåller flera biologiskt aktiva ämnen som påverkar kärltonus och permeabilitet med vanligen ofarlig svullnad och klåda som blir mest uttalad efter 12 till 24 timmar. Om man får många stick kan själva giftet ge en uttalad reaktion som liknar en allergisk reaktion. En vuxen människa tål flera tiotal stick utan att bli allvarligt sjuk.

Sjukdomar

Jordbruksverket är högsta ansvariga myndighet för tillsyn av bin och utfärdar regler och bestämmelser för hur tillsynen skall ske.

Varroakvalstret (Varroa destructor), är en parasit som lever på honungsbin. Den vuxna honan är rödbrun och mäter c:a 1,2 × 1,7 mm. Kvalstret, som lever av binas blodvätska (hemolymfa), angriper både vuxna bin och biyngel.
Varroa kan bara föröka sig på biyngel. Kvalsterhonorna går ned i yngelcellerna innan bina täcker dem med vaxlock.

Typiska symptom på varroaangrepp är bin med deformerade och outvecklade vingar samt förkrympta bakkroppar. Både täckt och öppet yngel kan i hårt angripna samhällen också vara skadat eller dött. Bisamhället måste vara kraftigt angripet innan biodlaren enkelt kan se några symptom. När väl skador är synliga kan samhället dö snabbt.

Honungens många nyanser

Honungen får olika smak och karaktär beroende på vilken sorts blomma bina hämtar nektarn ifrån. Egenskaperna varierar även beroende på geografiskt ursprung och väderlek. Om binas nektarinsamling med minst femtio procent kommer från en enda blomsort så kallas den för sorthonung. Raps-, hallon-, klöver-, lind-, ljung-, rallarros och maskroshonung är några svenska sorter. En blandhonung fås från våra kupor som står vid Brunnsviken intill Kafé Sjöstugan och i Ulriksdalsparken intill Rappne handelsträdgård. Från denna mångfald av växter stor och varierad art- och blomsterrikedom och smaknyanser. Binas effektiva flygradie är 2–3 km från kuporna.

Olika sorters honung

När man delar in honungsskörden i olika sorter måste man både som biodlare och konsument vara medveten om att ingen kan styra binas nektarinsamling helt och hållet. En ljunghonung t.ex. består alltså inte bara av nektar från ljung. Däremot är inslaget av ljung så stort, att man tydligt kan märka det. I allmänhet är försommarhonung ljusare och mildare, medan höstens honungssorter är mörkare och smakrikare. Mörkare honung innehåller fler mineralämnen. Här följer några exempel på honungssorter.

Klöverväxter (Trifolium eller Melilotus)
Klöverväxterna är goda nektarkällor och ger en sommarhonung som har en ljus, ibland något gråaktig ton och en mild fin smak. Konsistensen är varken för hård eller för mjuk och honungen passar till det mesta.

Lind (Tilia)
Lindblomshonungen anses av många vara en av de finaste ljusa honungssorterna. Den har en frisk, något bitande smak, som vissa kan tycka är för stark. Blomningen sker i juni, juli och honungen anses vara särskilt bra mot förkylning, kanske därför att lindblomste ofta används vid förkylning som svettframkallande och avslappnande örtmedicin.

Maskros (Taraxacum vulgare)
Maskrosorna ger en vackert gul honung, som tyvärr inte så ofta kan särskiljas från andra nektarkällor, eftersom många andra växter också blommar i början av juni. Honungen smakar mycket gott, både frisk och mild på samma gång.

Raps (Brassica napus)
Rapsen är en klassisk Skånesort, där de stora gula fälten i månadsskiftet maj/juni ger bina full sysselsättning. Även andra arter, som åkerkål, ger liknande honung. Den blir ljus, nästan vit, och har en mycket mild smak. Konsistensen är väldigt fast, eftersom rapsens nektar innehåller mycket druvsocker. Därför passar denna honung utmärkt som smörgåspålägg, eftersom den inte rinner av.

Ljung (Calluna vulgaris)
Blomningen brukar börja i skiftet juli/augusti och även en litet inslag av ljungnektar i binas kost ger en typiskt segflytande, geléaktig ljunghonung. Den har en karaktäristisk smak, är mörkt bronsfärgad och går utmärkt att använda i te och bakning.

Bovete (Fagopyrum esculentum)
En ren bovetehonung hittar man sällan i Sverige. Färgen är mörk, nästan svart och både smak och lukt är mycket markanta. För den som gillar stark honung är bovetehonung definitivt något man bör pröva! Den kan användas som en spännande krydda i bl.a. te eller bröd.

Akacia (Robinia pseudoacacia)
Den akaciahonung som man köper i affären är importerad, men det finns även enstaka robiniaträd i Sverige, så om man har turen att bo nära ett sådant träd, så kan man själv skörda den fint smakande, guldgula honungen, som håller sig naturligt flytande genom sin höga halt av fruktsocker. Blomningen brukar ske i juni/juli.

Parkhonung
Nationalstadsparken erbjuder ett rikt växt- och djurliv mitt i storstaden. Få områden av motsvarande storlek i landet har så många noterade arter. Nationalstadsparkens mosaikartade landskap innehåller många olika naturtyper: ädellövskogar, sjöar och vattendrag, ängs- och hagmarker, barrskogar, kust och öar, våtmarker och stränder.

Det anlagda parklandskapet har skapat sina speciella miljöer. Detta har gett en stor variation av biotoper, som också ofta funnits under lång tid. Av stor betydelse är människans månghundraåriga brukande av landskapet.

Blommor och bin

Biodling är hållbar utveckling när den är som bäst: en sund och livsviktig berikning av vår natur.
När bin samlar nektar från blommorna pollinerar de samtidigt sitt besöksmål och säkrar en lyckad frö-, bär-och fruktskörd.

Parkhonungfilosofi

Vi vill bidra till att behålla artrikedomen i Nationalstadsparken och som bieffekt producera en nyttig honung.
Våra bin behandlas vid behov med ekologiska metoder mot sjukdomar och skadedjur.
Vi använder inga kemiska bekämpningsmedel.
Bidrottningen vingklipps inte.
Parkhonung värmebehandlas inte, vare sig den färska (nyslungade) eller den kristalliserade fasta krämiga honungen. Detta för att bevara så mycket som möjligt av näringsämnen och enzymer.

Effektiva driftsmetoder i lantbruket och odling av monokulturer har gjort att antalet viktiga pollen- och nektarkällor minskat för våra bin. Våra trädgårdar kan förbättra binas livschanser. Satsa på pollen- och nektarrika växter och undvik gifter så kan din trädgård bli insektsvänlig. Undvik att klippa gräset och spara kanterna när det blommor.

Sommarblommor erbjuder oftast en riklig och lång blomning. De flesta trivs i soligt läge men det finns även sorter som utvecklas bra i ett skuggigare läge. Blomningen kan förlängas om vissna blommor avlägsnas för att hindra frösättning.
Sommarblommor som uppskattas av bin är till exempel blåklint, heliotop, jätteverbena, solros, ageratum, rosenskära, sommarrudbeckia, sommaraster, fänkål, honungsört, sommarflox, ampelskära, tagetes och salvia.

Genom att köpa Parkhonung bidrar du till att hålla bin som berikar vårt närområde.

Du är välkommen med frågor om vår biodling.